Förutom att ge läsaren en spännande läsupplevelse vill jag gärna väcka tankar och diskussioner om osynliga eller subtila maktobalanser i relationer och i samhället.

Kanske kan läsaren få syn på något i sina egna relationer eller våga hjälpa någon i sin närhet som behöver stöd. Om vi inte vågar prata om den här typen av problem – särskilt psyksikt våld, som ofta är mer svårdefinierbart och subtilt, kommer vi aldrig att kunna göra skillnad.

Mina berättelser rör sig i gråzonen av destruktiva relationer, och som författare är jag intresserad av att undersöka var gränsen går – vad är okej i en relation? Hur behandlar vi varandra? Och känner vi verkligen dem vi tror att vi älskar?

​

Spänningslitteratur ses ofta som något lättsamt eller grunt, men för mig utesluter inte ett spännade format och en medryckande berättelse att man kan lära sig något om sig själv, livet i stort, eller samhället.

Jag använder gärna det skönlitterära formatet för att lyfta svåra frågor, för det är effektivt att göra det. Genom fiktionen kan man få förståelse för något som kan vara svårt att greppa och få nya perspektiv genom karaktärernas upplevelser. Skönlitteraturen är så direkt, och väcker känslor och engagemang på ett sätt som en dokumentär berättelse inte alltid lyckas med.